Jag minns tillbaka.

När jag var i barnåren var vi fattiga, det var inte alltid vi hade mat på bordet men vi var vana vid det. Men ibland kom någon och hälsade på som hade det bättre ställt än oss och av hen kunde vi ibland få vars en krona för att köpa gott för.

Jag minns vad jag köpte för min peng … skumnallar, pyttesmå. Dom kostade ett öre styck så jag ville ha 100 nallar, jag köpte för hela kronan.

Farbrodern som ägde affären räknade upp 100 nallar i en påse men allt eftersom jag kom och ville köpa nallar öste han istället ner på ett ungefär istället för att räkna och sa ”Här är säkert 100 nallar, kanske lite mer så du blir glad”. Ibland var det mer men ibland var det färre men det gjorde inte så mycket bara jag fick äta mina söta skumnallar och bara njuta.

Jag minns en annan händelse som har följt mig hela livet … smör.

När min bror började jobba och när han fick sin första lön och betalade hem till mor sa hon en dag ”spring ner till mjölkaffären och köp en liten paket smör, nu ska vi äta gott på smörgåsen istället för stekflott”.
Jag sprang så fort benen kunde bära mig och fick köpt en liten paket smör och sprang fort hem igen för nu skulle det bli fest.
Sedan den dagen har jag älskat smör och gör det fortfarande.